Sju dagars arbete kvar innan tre veckors semester. Sex dagar tills vi får nycklarna till ett nytt liv som husägare. Sex dagar tills vi tar ett steg till in i vuxenlivet.
När jag var liten så var ju gränserna så tydliga. När man är lång och stor så är man vuxen. När man är liten är man ett barn. (När man är mitt emellan, himlar med ögonen en massa, färgar håret rebelliskt rosa och är lite allmänt störig är man tonåring..). Nu är jag väldans lång, snart tjugosju år (vad hände där..?) och alltså vuxen, tydligen sedan ett bra tag tillbaka.. Om lite mer än tre år blir jag trettio, bara det är lite svindlande. Jag förstår att folk går igenom detta och klarar sig helskinnade och starka, och det är ju inget att göra åt.
Inte heller vill jag göra något åt det.. jag bara säger..
det är lite märkligt,
var va den där gränsen någonstans?
Jag förstår vad du menar! Jag fyller 30 om ett halvår, och jag har fortfarande svårt att se mig som så vuxen. Jag ser min syster - som är åtta år äldre än jag - som kanske 18.. det roliga är att hon ser mig som en fyra-åring, haha! Jag tycker det är rätt häftigt hur man kan tänka tillbaka på något som hände för 10, 15 och till och med 20 år senda - och faktiskt komma ihåg det! :-)
SvaraRaderaVad härligt med den stundande semestern och tillträdet!