Små små steg i helt rätt riktning

 Som ni kanske förstått på de lite kryptiska inläggen (som kommer mycket mer sällan dessa dagar) så sker det en stor omställning i mitt liv just nu, då jag och sambon valt att separera. Det är nog utan att hymla med det den tuffaste period jag varit med om i mitt liv, men det är samtidigt så nyttigt att så mycket sätts i perspektiv. Jag lär mig otroligt mycket om mig själv, om den styrka, självständighet och jävlar anamma som visst bott där inne i min kropp men inte riktigt visat sig förrän den behövdes som mest.

Framför allt har jag fått se vilka fina människor jag har i mitt liv. Det blir ju en del bortfall i vänskapskretsen i en situation som är så tung som denna, och det får man väl leva med trots att det är en svår sorg... men de som stannar kvar, de som dyker upp direkt när det börjar krisa och står kvar trots skrik, gråt, skratt, hysteri och total förvirring. De som låter veta att de ämnar att stå kvar tills lugnet lagt sig och livet kan börja fortsätta i en ny riktning. Dessa människor är de som gör livet helt underbart och ger mig en sådan fin och varm känsla i bröstet, och dem ska jag värna om med allt jag är.

Nu kör vi fredag tycker jag. 

tjoho!