Biffig framför tanig

Något som jag känt av väldigt mycket de senaste gångerna jag varit på gymmet är skillnaden i mitt humör efteråt. Jag kan ha haft världens sämsta dag, men efter att ha tagit ut mig ordentligt med hantlar, bollar och sånt hittepå lämnar jag gymmet som en ny människa. En sådan som vill skutta av levnadsglädje och sjunga en sång rakt ut. Ibland går jag ut på promenader men får inte alls samma glädjerus av dem, hur raska de än är.

Jo. Den bjuder jag på.

Jag kan bli så taggad och målinriktad (helst under korta perioder innan jag tappar intresset och börjar på nåt annat..) och jag älskar de perioderna. Nu är jag jättepepp på sommarformen och på det där livsmålet jag alltid haft om att ha rutor på magen. 

I mitt fall handlar mitt formintresse aldrig om att banta, svälta eller att ens gå ned i vikt. Jag måste äta mycket och gott för att må bra i själen, och den är viktig att vårda. För mig handlar det om att jag genom att äta mycket av bra råvaror, och träna på ett bra vis kan forma min kropp precis hur jag vill. Och jag vill bli stark, må bra och ha muskler som syns då det är sååå snyggt med vältränade kvinnor!

och framför allt så vill jag behålla det här ruset, som får mig att älska livet lite extra. 

och så vill jag ju ha rutorna på magen.. men det är mer en viktig parentes..