Det som händer med åren

 Jag hade aldrig velat bli tjugo år igen. Jag är så glad att åldern går åt andra hållet och jag har tänkt tanken ofta. Som tjugoåring var jag ständigt fixerad vid hur jag och min kropp såg ut, eller egentligen vid hur andra uppfattade den och uppskattade mig. Att jag tränade handlade bara alltid om kommande beach-säsong, och att jag blev lite piggare var ju bonusen. Jag sökte ständig bekräftelse av omgivningen, och vid något tillfälle skickade jag nog till och med in bilder till slitz... jag vet, inte mitt stoltaste ögonblick...

 Numera är det väldigt annorlunda.. Igår när jag tränade så kände jag  hur skönt det var för kroppen och hjärnan, hur stark jag blev och hur bra jag mår av det, och att jag sen kan knäppa jeansen lite lättare är bara en bonus. Min vikt pendlar upp och ned hela tiden, och ibland mår jag som bäst när jag är lite mjukare och unnar mig mer av livets goda ostar och pastarätter :) och jag är ju lika mycket jag, och precis lika bra för det. 

Den insikten jag har nu som jag inte hade som tjugoåring. Att för varje år som går bli mer och mer säker på vem jag är, vad jag behöver, vad jag är bra på, vad jag kan kräva och vad jag förtjänar.. den insikten är ju helt ovärderlig.

Det kan alltså bara bli bättre.