Kranium och sånt, ni vet.

Kom på att jag glömt visa några bra formexbilder. Dessa från Lotta Jewellerys monter där smyckena ser ut som att de hör hemma i en trollskog i landet långt borta där alla märkligheter bor, på ett bra sätt då, riktigt fina är de.

I montern stod någons fru Emma och blev igenkänd. Efter en liten pratstund kom jag underfund med att jag hade velat gå en kurs hos denna människa, hon är en sån där peppare, en sån som får en att vilja förändra grejer, hitta på storslagna affärsidéer och bli entreprenör. Peppare är bra att ha i sitt liv, det bör alla ha. 

En annan sak som jag kom på att jag verkligen behöver ha i mitt liv är kranium med horn på. Hur läckert var inte det?! Precis som det på andra bilden, jag vill ha flera stycken och måste nog lägga en bevakning på blocket efter det. 

Så sagosmycken, peppare och kranium. 

Good stuff det där. 

höstens habegär

Hos Lilly of Swedens monter blev jag kär i en väska, eller ja.. egentligen några väskor, men vissa av dem hörde till nästa vårsäsong så den kärleken får jag spara på ett tag (härligt mintgröna skapelser som fick mitt hjärta att klappa lite extra!). Väskorna som hörde till höstsäsongen hade en så vacker lysande orange färg som väckte mitt ha begär rätt mycket. När det gäller kläder så kan jag inte bära orange alls, det fungerar bara inte till min hud, vilket jag länge tyckt var lite tråkigt.. men man kan ju inte klä i allt :) En väska borde dock fungera, en Lillyväska fungerar definitivt till min höstgarderob!

 Så var det ju detta med tingeltangel. Jag hade kunnat ta smyckesställningarna och springa iväg med dem om jag inte varit så snäll av mig, för åh vad det lockar med allt blingande, vackra träpärlor och toffsar.

Kläderna ska vi inte ens snacka om.. samma grej där. Villhavillhavilla. Ska hålla utkik efter Lilly i höst alltså, tror att hon kan få pimpa min garderob litegrann. Märket finn bland annat hos Perlan och Creative Lounge.

Terrible Twins

 På Formex kom jag i kontakt med företaget Terrible Twins, vars arbete gjorde mig sådär glad ända in i hjärteroten. 

 Först såg jag de här härliga filurerna (ovan till vänster) och blev lite kär, jag menar de är ju så fina! De heter Shwe Shwe Poppis och är tillverkade efter teckningar gjorda av barn från Soweto i Sydafrika. Filurerna tillverkas sedan av kvinnor i kåkstäder och ger dem ett arbete, all vinst går tillbaka till barnen i form av ett mat och utbildningsprogram. 

De vackra änglarna (på bilden ovan till höger) heter Vondeling änglar då de tillverkas i byn Vondeling i Sydafrika. Byn som hade hög arbetslöshet hyser 23 familjer, utan elektricitet, rinnande vatten eller andra bekvämligheter. Nu arbetar 14 kvinnor och två män på en Ängelfabrik som försörjer hela byn.

Dessa små sötingar är little travellers, som kommer ifrån Hillcrest  AIDS Centre Trust i Durban, Sydafrika. Projektet med att göra dessa har genererat en inkomst till utsatta familjer.

Alla dessa finingar plus mycket annat kan handlas på deras hemsida. 

Eldsjälar alltså.

dessa Terrible Twins.

Ernst och jag (och min hjärna..)

 När jag först såg Ernst Kirchsteiger på Formex fick jag lite panik. Ingen synlig panik, men inuti bröstet liksom. Jag både ville titta samtidigt som jag var rädd att han skulle se att jag tittade på honom och mot förmodan börja prata med mig, herregud! Vad ska jag då säga?!

 Jag sträckte fram en hand helt enkelt, och sa att jag ville skaka hand. "Iris" sa jag, "Ernst" sa Ernst (men duh, tänkte jag, alla vet väl att du är Ernst!). Jag vet inte riktigt vad som hände sedan. Jag kan ha nämnt att jag bloggar och han var pratglad och spann vidare samtalet. Ernst sa en massa saker, och jag tänkte att jag borde ha spelat in detta och lagt upp det som en intervju.. en exklusiv intervju på Inredningskaos med Ernst Kirchsteiger, med saftigt skvaller och extraordinära avslöjanden.. ibland vill jag tysta min hjärna så att den fokuserar på rätt grej.. 

Ernst är i alla fall en man som känns ödmjuk. Han har blivit lite av ett fenomen i rutan genom att vara mjuk, göra det han älskar och ha fötterna på jorden. Jag vill ge honom en eloge för att han lyckas fortsätta vara ödmjuk även efter att han har blivit ett fenomen i svenska hem, jag tänker mig att uppmärksamheten och populariteten nog lätt kan stiga en åt huvudet. 

Ernst har mycket på gång. En grej är ett magasin. Alltså en tidning i Ernst anda. Jordnära, ödmjukt, rustikt och naturligt. Jag kommer köpa det. punkt.

Vi tackade för pratstunden och bilderna han ställde upp på och gick åt olika håll. Vi kikade lite på Ernst nya produkter. Sambon påpekade att hans saker var väldigt enkla och stilrena. Och ja, det är ju så de är. Det är inga krusiduller och en massa lull lull med Ernst, what you see is what you get.

Ernst står verkligen med båda fötterna på jorden. 

Han går barfota i gräset

och njuter.

Love Forever

Nu ska ni få en bildkavalkad. Jag har så himla många fler bilder kvar att redigera, så många intryck att smälta och så många idéer och lärdomar att samla ihop till något vettigt. Så nu har jag suttit en stund, en bra stund faktiskt, och sammanställt lite ifrån dagens höjdpunkt på Formex. Nämligen Love Forevers modevisning. Den gillade jag :)

Någons fru Emma var med, i skyhöga klackar och vrålsnygg klänning.

Lite "backstage" bilder :) Visst var den vita klänningen söt?! gillas!

Visningens snyggaste toppar. Jag har lite dille på batik just nu!

Ännu en vrålsnygg klänning, älskar det bohemiska stuket, och kängorna till :)

De snygga modellerna :)

 Som sagt. Jag har haft ett par väldigt hektiska, uppbokade dagar i storstaden. Med fantastiska möten, och så himla många intryck. Så det kommer några inlägg till om dessa dagar, allt eftersom min hjärna hinner ikapp. 

Imorgon kommer en höjdpunkt. 

Ett möte som fick mig att bli lite lyrisk.

Ett möte jag tänkt på flera gånger under dagen 

och börjat le och fnittra lite fånigt varje gång.

Jag har träffat Ernst.